Kontakt: info
Hemsidan:
webmaster
Antal besökare
sedan 2000-05-18:
22919



DIF Boxning: Det framgångsrika 1920-talet

Under 1920-talet växer boxningssportens popularitet i Sverige explosionsartat. Till en början är intresset främst fokuserat till utländska stjärnor som Georges Carpentier och Jack Dempsey. Men i och med Harry Perssons framgångar i proffsringen fr.o.m. 1923 och framåt så inriktas intresset allt mer på honom. Även amatörboxningen får ett stort uppsving och det är snarare en regel än ett undantag att galor, landskamper och mästerskap som arrangeras i Cirkus på Djurgården i Stockholm är utsålda. Cirkus är ett klassiskt etablissemang som skulle komma att bli boxningens Mecka under flera decennier framöver.

Cirkus på Djurgården i Stockholm. Boxningens högborg under 1920-talet och flera decennier framåt.

I början är IF Linnéa den ledande klubben i Sverige, främst utmanad av Pugilist, men ganska snart ska Djurgården på allvar ta upp konkuresen och 1920-talet skall komma att bli ett oerhört framgångsrikt årtionde för boxningssektionen. Under senare delen av detta decennium dominerar föreningen inte bara svensk boxning utan man är även en av de ledande klubbarna i Norden. De aktiva plockar hem inte mindre än 20 st senior SM-guld, 16 st junior SM-guld, två EM-guld och två EM-silver samt ett OS-silver. Detta decennium är en gyllene epok i klubbens historia med ett facit som är närapå omöjligt att överträffa.

Några av Djurgårdens mest framgångsrika boxare under 1920-talet samlade: Nils Ramm, Kurt Liljedahl, Harry Wolff, John Pihl, Oscar Andrén och Gustav Magnusson. Bilden är tagen vid SM-tävlingarna 1936.

Den främsta anledningen till de stora framgångarna är den "triss" av tränare som Djurgården haft tillgång till och som tagit över efter varandra då någon slutat: Alex Weimark (Alexius Andersson), Konrad "Konte" Jonsson och Gustav "Gurra" Bergman. Dessa tre män ledde tävlings- och träningsaktiviteterna i klubben under drygt 20 år (1917-1940). Runt omkring dessa fanns givetvis assisterande tränare, ledare och styrelsefolk men huvudsakligen har klubben genom åren drivits av en liten trojka som dragit ett tungt lass och mer eller mindre levt för klubben.

Under detta årtionde och en bit in på nästa håller Djurgården sig med en s.k. ärkefiende, IF Linnéa. Matcherna mellan klubbarna hålls inför fullsatta läktare på Cirkus varje år och är prestigefulla sammandrabbningar. Det är även klubbmästerskapen som arrangeras i slutet av varje säsong i klubblokalen eller på Auditorium. Ibland kunde det i vissa viktklasser vara lika svårt att vinna ett klubbmästerskap som att vinna ett SM.

Svenska Boxningsförbundet börjar 1923 att delta i landskampsutbytet med övriga skandinaviska länder. Djurgårdens boxare skall komma att utgöra ett rikligt inslag i landslagen under årens lopp. Vissa säsonger under andra halvan av 1920-talet aspirerar nästan hela Djurgårdens "first line" på en landslagsplats.

Tjugotalet är en dynamisk och turbulent tid för boxningssporten. Många nya klubbar föds men nästan lika många försvinner efter ett par år. Detta påverkar även Djurgården då boxare från dessa söker sig till klubben. Men Djurgården tappar även en hel del boxare och skakas av interna stridigheter under flera år som till slut leder till en splittring av klubben och att många unga lovande boxare försvinner till nystartade BK 28. Klubben förlorar även flera av de bästa boxarna till proffslägret. Oscar Andrén, David Lindén, Oskar Kjällander, Nils Ramm och Myran Eriksson väljer alla att debutera i ringen med bar överkropp.

Under detta decennium försöker man att varje år arrangera en stor turnering av hög klass på Djurgårdscirkus. "Djurgårdens internationella" blir ett begrepp i boxningssverige som varje år bjuder stockholmspubliken på en turnering i europeisk toppklass.




websnabben