|
|
1923
Inledningen på året blev intensiv med två landskamper och ett
SM inom loppet av knappt två månader. I landskampen mot Norge
hade klubben två representanter och mot Danmark tre stycken.
Vid SM-tävlingarna boxade man hem två guld. Dessutom arrangerade
klubben en stor internationell tävling. Resten av säsongen blev
inte riktigt lika häktisk men klubben deltog på nästan samtliga
internationella galor i Stockholm samt en hel del tävlingar i
övriga landet. Totalt deltog boxarna slutligen i drygt 150 matcher.
Rudolf Johansson
Året inleds med uttagningstävlingar inför Sveriges första landskamp. Den ska
gå mot Norge och arrangeras i Cirkus i slutet av januari. Rudolf "Rulle" Johansson
och Gurra Bergman vinner varsin match på KO och blir uttagna.
Uttagningstävlingar i Cirkus i början av 1923 inför landskampen mot Norge.
Gurra Bergman vinner på KO mot Oskar Karlsson, Solna BK.
Rulle Johansson blir historisk då han som förste svensk kliver in i ringen i
en landskamp. Han är en riktig hårding som börjat boxas blott tre månader tidigare
och gjort en riktig kometkarriär. Nu blev den rutinerade norrmannen Leif Moe för
svår och en påtagligt nervös Rulle förlorade på poäng. Även klubbens andra representant
Gustav "Gurra" Bergman förlorade en mycket jämn match mot den norska storstjärnan
Alf Pedersen. Landskampen vann Sverige i alla fall till slut med 5-3.
Sveriges "åtta" i landskampen mot Norge på Cirkus. Två djurgårdare deltog.
Längst till höger står Rudolf Johansson (flugvikt) och fjärde man från höger är
"Gurra" Bergman (lättvikt). Längst till vänster står Gustav Magnusson. Han skulle
senare byta klubbadress till DIF.
Årets upplaga av Djurgårdens internationella tävling bjöd på mycket kvalificerade
engelska boxare med olympiamästaren Harry Mallin i spetsen och fem landslagsmän
från succékampen mot Norge nyligen. Det blev ett lyckat och väl genomfört arrangemang
i Cirkus med gott om publik. Harry Wolff stod för den bästa djurgårdsinsatsen och
tog ett guld när han bl.a. besegrade engelsmannen J Dudley efter två extraronder.
Harry Wolff (t.v.) tog guld vid Djurgårdens internationella tävlingar i Cirkus.
Han var också den ende av Djurgårdens fyra landslagsrepresentanter detta år som
vann en match i landslagsdressen. Gustav "Myran" Eriksson (t.h.) gjorde även han
en bra insats på Djurgårdens internationella tävling och tog ett brons.
Årsmötet i början på mars förlöpte planenligt och till styrelse valdes Oscar
Donald (ordförande), Axel Karlsson, (vice ordförande), V Andersson (sekreterare),
Weya Jonsson (vice sekreterare), G Larsson (kassör), Ragnar Rosberg (materialförvaltare)
och Konrad Jonsson.
Vid årets SM-tävlingar vann Gurra Bergman två matcher, mot E Jönsson, Malmö
och Axel Berggren, Hammarby, på KO. Notera hartslådorna i ringhörnorna. Det hade
instiftats ett pris - en guldklocka - till den boxare som slog flest knockouts
under hela året. Priset vinns slutligen av Bergman.
Klubben ställde upp på årets SM med sex stycken boxare. Ett stort avbräck var
att David Lindén inte kom till start då den dubble svenske mästaren även denna gång
skulle ha varit en stor guldkandidat. Resultatet blev två svenska mästerskap som
erövrades av Oscar Andrén i fjädervikt och Gustav "Gurra" Bergman i lättvikt. Den
senare vann guldet efter ett par knockoutsegrar och bättrade på sitt stigande rykte
som knockoutkung. Rudolf "Rulle" Johansson tog silver. Harry Wolff och Allan Nettelbladt
hade oturen att direkt stöta på Sven "Donzo" Andersson respektive Alex Kvist, båda
IF Linnéa. Donzo vann till slut sitt tredje raka guld och Kvist förlorade i fjäderviktsfinalen
mot Andrén. Den nyblivne guldmedaljören på junior-SM, Gösta Lundin, var klubbens
representant i weltervikt. Han tog sig till semifinal där han förlorade mot slutsegraren
Erik Hultgren, IF Linnéa. Slutfacit blev två guld och ett silver.
Samtliga guldmedaljörer på SM 1923, tredje och fjärde man från vänster är Oscar
Andrén och Gustaf "Gurra" Bergman.
Årets andra landskamp gick mot Danmark i Köpenhamn. Klubben hade denna gång tre
representanter med. Bäst gick det för Harry Wolff som klart besegrade den danske
flugviktaren Einar Jensen i kampens inledning.
Harry Wolff, till höger, i segermatchen mot dansken Einar Jensen.
Oskar Andrén förlorade knappt mot Georg Götterup. Enligt svensk press så blev
han klart bortdömd. Gustaf "Gurra" Bergman mötte sin gamle antagonist Hans Nielsen
och förlorade även han på poäng. De möttes många gånger under karriären och de flesta
gånger vann dansken, som f.ö. skulle vinna OS-guld 1924. Landskampen vann Sverige.
Då resultatet blev 4-4 var reglerna sådana att utgången i tungvikten avgjorde
landskampen och denna vann Gustav Magnusson, BK Amatör (sedermera DIF).
Den svenska landslagstruppen utanför hotell Hafnia i Köpenhamn. Stående fr. v.
Nisse Johansson (reserv), Gustaf Olander (reserv), Donzo Andersson, Edvard Hultgren,
Harry Wolff, Robert Hällsjö, Gurra-Magnus (med vandringspokalen), Glokar Well (lagledare),
Oscar Andrén, Topsy Lindholm (förbundssekreterare), Gurra Bergman och Artur Ireland (tränare).
Knästående: Alex Kvist (reserv).
Årets klubbmästerskap var tänkt att samarrangeras i Cirkus med brottningssektionens
mästerskap i början på maj. Nu blev det inte så p.g.a. att lokalen var bokad för
en proffsgala. Istället blev inramningen betydligt mindre då finalerna i mästerskapet
hölls i en proppfull klubblokal. En kvaltävling hade körts en vecka tidigare på
samma plats. Klubbmästare blev: Harry Wolff (flugvikt), Axel Pettersson (bantamvikt),
Oscar Andrén (fjädervikt), Gustaf Bergman (lättvikt), Oskar Kjällander (weltervikt),
Gustav Karlsson (mellanvikt) och David Lindén (lätt tungvikt). Detta blir David
Lindéns sista framträdande i ringen som amatör. Han emigrerar till Amerika där
han påbörjar en kort karriär som proffs innan han lägger handskarna på hyllan 1925.
Svenska boxningsförbundet arrangerade en propagandaturné till Jönköping och
Nässjö under påsken. Oscar Andrén (andra f.v.) deltog.
I samband med Hammarby IF:s höstfest i september arrangeras en klubbkamp mellan
Djurgården och Hammarby på Hammarby IP (Kanalplan). Tanken var att kampen skulle
gå i alla åtta viktklasser men p.g.a. ett par återbud boxar man bara i sex.
Djurgården vinner med förkrossande 5-1 inför ca 400 åskådare. Efter en tids uppehåll
börjar man under hösten återigen med träningstävlingar i klubblokalen. Vid dessa
arrangerar man matcher mellan de egna boxarna och det är en tävlingsform som skulle
fortsätta under resterande delen av 1920-talet.
Den första klubbmatchen mot HIF hölls detta år på Hammarby IP. På bilden syns
Harry Wolff, DIF (mitten) i mötet mot Lars Mellström (t.v.).
Året avslutas med junior-SM (JSM) och även detta år är deltagarantalet rekordstort
och som vanligt arrangeras det i två omgångar. Till första omgången är drygt 100
boxare anmälda varav fyra djurgårdare. Bara en kommer till start och han förlorar
redan i första matchen. En av de som inte kom till start p.g.a. en handskada var
Nils Ramm. Han väger 75 kg och skulle ha boxats i lätt tungvikt. Han gör i stället
debut i ringen i JSM:s andra omgång i tungvikt där han får möta opponenter som är
10-15 kg tyngre. Han vinner första matchen men slår upp skadan igen och boxar inga
fler matcher i turneringen. Nisse ska i framtiden bli en av klubbens mest framgångsrika
boxare med flera SM-guld, OS-silver, landskamper och en relativt bra proffskarriär
på meritlistan. Över 120 boxare var anmälda till den andra omgången och klubben
deltog med åtta boxare. Bäst gick det för Gottfrid Andersson som tog en silvermedalj i bantamvikt.
Resultat 1923
Copyright © DIF Boxning
|