1923

Inledningen på året blev intensiv med två landskamper och ett SM inom loppet av knappt två månader. I landskampen mot Norge hade klubben två representanter och mot Danmark tre stycken. Vid SM-tävlingarna boxade man hem två guld. Dessutom arrangerade klubben en stor internationell tävling. Resten av säsongen blev inte riktigt lika häktisk men klubben deltog på nästan samtliga internationella galor i Stockholm samt en hel del tävlingar i övriga landet. Totalt deltog boxarna slutligen i drygt 150 matcher.


Rudolf Johansson

Året inleds med uttagningstävlingar inför Sveriges första landskamp. Den ska gå mot Norge och arrangeras i Cirkus i slutet av januari. Rudolf "Rulle" Johansson och Gurra Bergman vinner varsin match på KO och blir uttagna.


Uttagningstävlingar i Cirkus i början av 1923 inför landskampen mot Norge. Gurra Bergman vinner på KO mot Oskar Karlsson, Solna BK.

Rulle Johansson blir historisk då han som förste svensk kliver in i ringen i en landskamp. Han är en riktig hårding som börjat boxas blott tre månader tidigare och gjort en riktig kometkarriär. Nu blev den rutinerade norrmannen Leif Moe för svår och en påtagligt nervös Rulle förlorade på poäng. Även klubbens andra representant Gustav "Gurra" Bergman förlorade en mycket jämn match mot den norska storstjärnan Alf Pedersen. Landskampen vann Sverige i alla fall till slut med 5-3.


Sveriges "åtta" i landskampen mot Norge på Cirkus. Två djurgårdare deltog. Längst till höger står Rudolf Johansson (flugvikt) och fjärde man från höger är "Gurra" Bergman (lättvikt). Längst till vänster står Gustav Magnusson. Han skulle senare byta klubbadress till DIF.

Årets upplaga av Djurgårdens internationella tävling bjöd på mycket kvalificerade engelska boxare med olympiamästaren Harry Mallin i spetsen och fem landslagsmän från succékampen mot Norge nyligen. Det blev ett lyckat och väl genomfört arrangemang i Cirkus med gott om publik. Harry Wolff stod för den bästa djurgårdsinsatsen och tog ett guld när han bl.a. besegrade engelsmannen J Dudley efter två extraronder.


Harry Wolff (t.v.) tog guld vid Djurgårdens internationella tävlingar i Cirkus. Han var också den ende av Djurgårdens fyra landslagsrepresentanter detta år som vann en match i landslagsdressen. Gustav "Myran" Eriksson (t.h.) gjorde även han en bra insats på Djurgårdens internationella tävling och tog ett brons.

Årsmötet i början på mars förlöpte planenligt och till styrelse valdes Oscar Donald (ordförande), Axel Karlsson, (vice ordförande), V Andersson (sekreterare), Weya Jonsson (vice sekreterare), G Larsson (kassör), Ragnar Rosberg (materialförvaltare) och Konrad Jonsson.


Vid årets SM-tävlingar vann Gurra Bergman två matcher, mot E Jönsson, Malmö och Axel Berggren, Hammarby, på KO. Notera hartslådorna i ringhörnorna. Det hade instiftats ett pris - en guldklocka - till den boxare som slog flest knockouts under hela året. Priset vinns slutligen av Bergman.

Klubben ställde upp på årets SM med sex stycken boxare. Ett stort avbräck var att David Lindén inte kom till start då den dubble svenske mästaren även denna gång skulle ha varit en stor guldkandidat. Resultatet blev två svenska mästerskap som erövrades av Oscar Andrén i fjädervikt och Gustav "Gurra" Bergman i lättvikt. Den senare vann guldet efter ett par knockoutsegrar och bättrade på sitt stigande rykte som knockoutkung. Rudolf "Rulle" Johansson tog silver. Harry Wolff och Allan Nettelbladt hade oturen att direkt stöta på Sven "Donzo" Andersson respektive Alex Kvist, båda IF Linnéa. Donzo vann till slut sitt tredje raka guld och Kvist förlorade i fjäderviktsfinalen mot Andrén. Den nyblivne guldmedaljören på junior-SM, Gösta Lundin, var klubbens representant i weltervikt. Han tog sig till semifinal där han förlorade mot slutsegraren Erik Hultgren, IF Linnéa. Slutfacit blev två guld och ett silver.
Samtliga guldmedaljörer på SM 1923, tredje och fjärde man från vänster är Oscar Andrén och Gustaf "Gurra" Bergman.

Årets andra landskamp gick mot Danmark i Köpenhamn. Klubben hade denna gång tre representanter med. Bäst gick det för Harry Wolff som klart besegrade den danske flugviktaren Einar Jensen i kampens inledning.


Harry Wolff, till höger, i segermatchen mot dansken Einar Jensen.

Oskar Andrén förlorade knappt mot Georg Götterup. Enligt svensk press så blev han klart bortdömd. Gustaf "Gurra" Bergman mötte sin gamle antagonist Hans Nielsen och förlorade även han på poäng. De möttes många gånger under karriären och de flesta gånger vann dansken, som f.ö. skulle vinna OS-guld 1924. Landskampen vann Sverige. Då resultatet blev 4-4 var reglerna sådana att utgången i tungvikten avgjorde landskampen och denna vann Gustav Magnusson, BK Amatör (sedermera DIF).


Den svenska landslagstruppen utanför hotell Hafnia i Köpenhamn. Stående fr. v. Nisse Johansson (reserv), Gustaf Olander (reserv), Donzo Andersson, Edvard Hultgren, Harry Wolff, Robert Hällsjö, Gurra-Magnus (med vandringspokalen), Glokar Well (lagledare), Oscar Andrén, Topsy Lindholm (förbundssekreterare), Gurra Bergman och Artur Ireland (tränare). Knästående: Alex Kvist (reserv).

Årets klubbmästerskap var tänkt att samarrangeras i Cirkus med brottningssektionens mästerskap i början på maj. Nu blev det inte så p.g.a. att lokalen var bokad för en proffsgala. Istället blev inramningen betydligt mindre då finalerna i mästerskapet hölls i en proppfull klubblokal. En kvaltävling hade körts en vecka tidigare på samma plats. Klubbmästare blev: Harry Wolff (flugvikt), Axel Pettersson (bantamvikt), Oscar Andrén (fjädervikt), Gustaf Bergman (lättvikt), Oskar Kjällander (weltervikt), Gustav Karlsson (mellanvikt) och David Lindén (lätt tungvikt). Detta blir David Lindéns sista framträdande i ringen som amatör. Han emigrerar till Amerika där han påbörjar en kort karriär som proffs innan han lägger handskarna på hyllan 1925.


Svenska boxningsförbundet arrangerade en propagandaturné till Jönköping och Nässjö under påsken. Oscar Andrén (andra f.v.) deltog.

I samband med Hammarby IF:s höstfest i september arrangeras en klubbkamp mellan Djurgården och Hammarby på Hammarby IP (Kanalplan). Tanken var att kampen skulle gå i alla åtta viktklasser men p.g.a. ett par återbud boxar man bara i sex. Djurgården vinner med förkrossande 5-1 inför ca 400 åskådare. Efter en tids uppehåll börjar man under hösten återigen med träningstävlingar i klubblokalen. Vid dessa arrangerar man matcher mellan de egna boxarna och det är en tävlingsform som skulle fortsätta under resterande delen av 1920-talet.


Den första klubbmatchen mot HIF hölls detta år på Hammarby IP. På bilden syns Harry Wolff, DIF (mitten) i mötet mot Lars Mellström (t.v.).

Året avslutas med junior-SM (JSM) och även detta år är deltagarantalet rekordstort och som vanligt arrangeras det i två omgångar. Till första omgången är drygt 100 boxare anmälda varav fyra djurgårdare. Bara en kommer till start och han förlorar redan i första matchen. En av de som inte kom till start p.g.a. en handskada var Nils Ramm. Han väger 75 kg och skulle ha boxats i lätt tungvikt. Han gör i stället debut i ringen i JSM:s andra omgång i tungvikt där han får möta opponenter som är 10-15 kg tyngre. Han vinner första matchen men slår upp skadan igen och boxar inga fler matcher i turneringen. Nisse ska i framtiden bli en av klubbens mest framgångsrika boxare med flera SM-guld, OS-silver, landskamper och en relativt bra proffskarriär på meritlistan. Över 120 boxare var anmälda till den andra omgången och klubben deltog med åtta boxare. Bäst gick det för Gottfrid Andersson som tog en silvermedalj i bantamvikt.

Resultat 1923

Copyright © DIF Boxning